Guld och ädla stenar.

Kotteörhängena, mina favoriter. Jag älskar mörka pärlor!

Organiska former tilltalar mig alltid, och så har jag ju gröna ögon också. Jag tänker att de skulle matcha dem fint...

När jag var placerad på kirurgen hade jag ett brådskande ärende. Jag försökte ringa specialisten men stod och opererade. Jag bestämde mig för att hasta ned några våningar, byta om till de blå papperskläderna (one size fits none) och in på sal (operationssalen). Jag ställde min fråga och skyndade mig upp igen. I den här villervallan drog jag loss mitt ena älskade pärlörhänge utan att märka det. När jag kom åter till avdelningen märkte jag det och sprang förskräckt tillbaka ned i omklädningsrummet, rotade igenom alla kasserade operationskläder (med handskar på) och verkligen genomsökte ALLT. Men nej, örhänget var förlorat.
Jag satte upp lappar, talade med den afrikanske städaren som jag alltid hejjade på varje morgon och han lovade hålla utkik. Jag till och med erbjöd hittelön.

Nyligen såldes lite av Marie Antoinettes smycken på Sothebys, jag fick lite sådan vibe här...stora oregelbunda pärlor. Väldigt vackert!

Organiskt igen. Älskar det!

Tahitipärlor, need I say more? Var det inte de Vanderbildtska kvinnorna som bara bar pärlor?

Här olika stenar att hänga i sina singoallaringar eller "fiskekrokar". Oändliga möjligheter.

På kirurgen har jag förlorat mycket smycken. Mitt finaste smaragdhänge jag fick av min farbror från Brasilien som hans hustru ritat rök på KS och sen en klocka också....smällar man får ta, men det svider när älsklingssmyckena försvinner och faktiskt inte går att ersätta.
Örhängena var inköpta i KIna som lösa pärlor och en smed fixade till dem med guld enligt mina skisser. Nu känner jag att det är dags att köpa en ny pärla så jag kan ha mitt set igen. Jag har inte mycket smycken men det jag har använder jag.

Så jag googlade, mailade och så plötsligt fick jag ett svar. Från Malmö. Lite för långt för att bara pipa förbi men hon lovade hålla utkik efter en pärla i ungefär den färgen och formen. Jag sögs in av de fina bilderna på hemsidan och det roliga i att man kan ha en örkrok som man sedan varierar med olika stenar. Min favorit var ju såklart kotteörhänget med pärlor och guld men de fanns inte längre.
Guldmakeriet  heter stället, komma in det!

OM jag är riktigt snäll tomten (kommer aldrig hända) är detta en ring som skulle kunna matcha mina övriga. Jag har ju en rätt stor guldring på höger hand med en strålrubin som jag kallar för härrskarringen....den här är i samma kaliber tycker jag om än lite mer finslipad...

Här svart sten på changes med diamant. Sobert.

Enklare krok men desto mer "lull lull...Fin färg igen.

Här är mitt hänge och det enda kvarvarande örhänget fotat ihop med min linjal för att bäst beskriva utseendet via bild.

Och ett par till...
 

Jag är som sagt lite gammal för att gilla nytt, jag vill nöta på det jag har och vill inte slösa. Förra helgen behövde jag ett par stövlar men...jag har inte köpt nya på säkert 10 år. De enda som egentligen passade var ett par jag köpte för dyra pengar i gymnasiet!!!! Och de är så sköna men vääääligt omoderna med sina spetsiga tår. 
För någon månad sedan kontaktade jag en skomakare för att höra vad ett par måttbeställda skor skulle kosta. Jag har lite speciell smak och hittar sällan det jag vill ha. Eller....ibland vet jag exakt vad jag vill ha, det är bara det att det inte finns att köpa. Detta är också en av anledningarna till att jag handlar kläder, skor och ytterkläder sällan.

Men handsydda skor skulle kosta cirka 15000kr och det var väl mycket tyckte jag även om jag förstår varför. Sen kom jag på att de kanske kunde uppdatera mina älsklingsstövlar för i övrigt är det inget fel på dem och ja, det kunde de. Jag  fotade dem och de gjorde bedömningen att det var görbart! Så snart ska mina jättegamla stövlar upcycklas! Så roligt. 

Jag återkommer med bilder på skor före och efter en modernisering! 

Avslutningsvis en bild på mitt värv från i måndags när jag lackade ur på att maken lämnat trappan oslipad, omålad och delvis spacklad. Jag var ju hemma med sjukt barn och försvunnen röst. Då målade jag ett parti av golvet vitt helt enkelt för att slippa irritera mig på att han aldrig blir klar med något. Han märkte ingenting på hela kvällen fast han passerade säkert 20 gånger. När jag väl visade på det geniala att dra en maskeringstejp mellan väggsnuttarna och sedan måla resten blev han helt tagen över hur snbbt och lätt det gått. Egentligen har han nog bara hållit ut i två och ett halvt år i väntan på att jag ska göra det år honom....