Mitt hus

Vi är inflyttade, det är totalt kaos. Men vet ni vad, vi sitter här sida vid sida och ser solen gå ned över Mälaren och allt är förlåtet. Jag började den här resan för två år sedan drygt och då såg jag bara möjligheterna. Nu är jag mer luttrad, lite desillusionerad men mycket mycket klokare. Vi är till och med sugna på att göra om det. Lite som att föda barn faktiskt....

Jag har några tips till potentiella husbyggare, ni har hört det förut, LÄÄÄÄGET. Jag hörde nyss att om ordet SJÖ på något sätt finns med i en bostadsannons så höjs värdet med en miljon! (Kanske detta bara gäller storstäderna). Det kan vara sjöglimt, sjötomt, sjöutsikt, sjöhäst, nej det funkar nog inte. 
Vi ser ju vattnet och har byggt hela huset kring utsikten men helt ärligt är det inte det bästa med huset. Det är solnedgången. Och den kan man inte fånga på bild. Hela himlen glöder och jag får inte nog av det (ÄN). Maken har vid tre tillfällen sagt att om vi ska sälja någon gång ska vi ha visning vid solnedgången för den är mer värd än alla sjöar i Finland.

En eloge till vår arkitekt. Han har läst av oss bra och förbättrat på ett sätt som jag aldrig hade kunnat. Bland annat har han placerat fönstren så att man på entrésidan ser rakt igenom huset mot den prisvärda sjön. Det låter kanske simpelt men jag tycker det är genialt att liksom "se" det innan man börjar rita. Köksfönstren ligger i linje med vattenlinjen och skymmer inte känns det som fast huskroppen där är 15 meter!

Man kan verkligen inte göra vår utsikt rättvisa!

Jag bara älskar detta, ni får stå ut med lite trälim och fula miljöboxar, vi flyttar in.

Solen skiner på ett härligt sätt i köket. Det går så fort på slutet, solen bara dyker ned plötsligt.

Jag har ändrat lite på huset men hade en klar bild i huvudet av vad vi ville ha och jag tycker att resultatet överträffar våra drömmar. Det blev dyrt, det kan jag inte förneka men snart, när de sista detaljerna (en altan, balkong och ett förråd samt hela marken omkring) är färdiga DÅ ska jag inte ångra en endaste krona som vi plöjt ned i detta. 

Nu ska vi sussa, utan gardiner, det är nästan en hädelse att stänga ute ljuset och himlen. Vi sover gott ändå och vaknar till soluppgången och fågelkvittret. Villa Voltaire är bebott och jag flyttar över min döda kropp!

Jag köpte en lampa på Formex för några år sedan, den har legat i sin förpackning fram tills idag. Jag prasslade ihop den och hör och häpna, maken GILLADE DEN! Jag var lite rädd att han skulle tycka den var för flikig...men han citerar ju Pretty Woman oftare än jag så jag hade inte behövt vara orolig;).