lördag 7 februari 2015

Ett hus blir till


Kranen från Tapwell, lampor från Helgo, strömbrytare från Schindler, lanterna från ....Clas Ohlsson, lekhus från Gommini, doftljus från Hing och sedan min egen design. Delar av ett hem fogas samman i min skalle...


Jag tror jag har titeln på min bok klar nu...Ett hus blir till, eller möjligen, Ett hem blir till. Lite som boken av Lennart Nilsson. Och jag gillar den liknelsen för det är en liknande process. Först bestämma sig, sedan planera. Vänta och sätta ihop bitarna för att till sist se sin baby komma till liv. 

Just nu är vi fast i offertstadiet. Vi har fått in de flesta men väntar på den som kommer fälla avgörandet. Jag kan säga att detta är ingen lek. 
Vissa offerter är väldigt detaljerade. Det hjälper föga om man inte vet vad varje post betyder. 
Jag bestämde mig för att fråga. Då klarnar det alltid. Det är nog mitt bästa tips i alla lägen, fråga om du inte förstår. Då får man även en chans att diskutera och jämföra. 

Det har också kommit in väldigt olika bud. Dels har olika firmor velat ta på sig olika delar. En kille ville bara göra markarbetet och delar av grunden. Andra vill bara göra grund och så finns det de som vill göra tutti frutti. Av de som velat göra allt finns båda extremerna på skalan. 
Billigaste förslaget låg på 500000 för allt....jag orkade inte ens ringa och fråga kring det för det verkade så oseriöst att man nästan blir rädd. Det var en mycket kortfattad offert där inget var preciserat och man förstod inte om något material alls ingick. I den andra änden av detta placerade sig ett företag som ville ha drygt 5,7 miljoner för hela rasket. Visserligen med centraldammsugare indragen och extra allt överallt. 
Jag vet inte hur han kunnat missuppfatta maken så kapitalt. Men våra önskemål innefattar inte extra allt och centraldammsugare i allafall det kan jag försäkra. 
Vi råkar vara ägare till ett hus med just en sådan dammsugare. Den har jag på fem och ett halvt år använt exakt två gånger. I källaren. Där den fyra eller fem meter långa slangen hänger. Det är den mest nödvändiga pryl jag någonsin stött på tror jag. Svindyr men onödig. Not for me!

Vi övervägde att ringa även detta företag men det kändes som om  våra målbilder inte riktigt svängde på samma frekvens.

Så nu har vi tre seriösa förslag kvar att ta ställning till. I veckan faller avgörandet.

Jag har även tittat ut ett kakel, det gick fort. På Bauhaus. Enkelt 15x15 cm matt och vitt och sedan en ljust går fog. Det kostar 59 kr/kvm. Det är min melodi. 

Vi har börjat köpa lite småsaker redan. Det har jag kanske nämnt? Det handlar om dubbelhandfat, blandare, speglar, tapeter, ytterdörr(!) och två "regnduschar" från Tapwell. Det var REA på närmaste butiken och inte dyrare än vanliga standardgrejer så vi slog till innan jul. Igår hämtade jag den tunga mässingspjäsen i butiken. 
Den är nästan lite porrig....Hade aldrig trott att jag skulle äga en sådan. (Jo jag har handlat två lanternor från Clas Ohlsson också. Maken blev jättearg. Han påpekade att de tar lika mycket plats som en hel flyttlåda. Sant. 
De är egentligen inte ens min stil. Men jag gillade dem spontant och de var ganska billiga. Vårt hus kommer nämligen bli så attans modernt. Kantigt och stramt i formen att man måste ha rundade, lite gulliga och avvikande prylar till det. Annars blir det så stilrent att man vill lägga sig ned och dö. Det är så jag känner det inför stilrena, perfekta saker, att jag vill lägga mig ned och dö av uträkning och korrekthet. Motsatsen till OCD skulle jag tro. Allt för mycket ordning gör mig misstänksam. Det ska vara lite bökigt, på RÄTT sätt då, märk väl. Inte FEL sätt! Klurigt va!?! För vad som är rätt och fel i dessa sammanhang, DET är den stora frågan. Jag känner det bakom bröstbenet, när det är fel alltså. Rätt känns bara bra, mjukt och lent i hjärnan.

När jag jobbade i miljonprogrammet kändes det mesta fel. Man kan undra hur arkitekterna tänkte där på 60-talet. För visst var det genomtänkt, det måste det ha varit. Jag hörde att gångbroarna var tänkta att leda barnen säkert till och från skola och hem. Så de slapp konfronteras med trafik. Nu är gångbroarna ett stort problem för polis, ambulans och brandkår...

En gång hörde jag min absoluta manliga favorit inom svensk musik uttala sig om arkitektur, ful sådan; Mauro undrade vem som kan må bra av fula hus? Och det kan man verkligen fråga sig. På avstånd kan man gilla "förorten" men när de som bor i förorten får råd att flytta gör de det illa kvickt. Utom min andra idol, inom intelligentian, Lena Andersson. Hon flyttade tillbaka!?! Hon ville bo billigt och kände sig hemma där hon vuxit upp. Jag söker mig ju bort nu från mitt barndomshem....jag trivs inte längre.

Jag mår illa av ful betong. Fin betong gör mig glad. Har ni sett sopbränneriet i Ursvik? Så fantastiskt fint. Ingjutna trädreliefer. Jag skulle verkligen vilja ha något sådant på mitt hus men det blir nog för dyrt.

Det var dagens husinlägg. Jag återkommer när vi drar igång mer konkret, eller när jag impulsköpt något nytt fantastiskt som vi varken har råd eller plats för...jag är fullständigt hopplös just nu. Jag gillar ju inte ens att köpa saker...i princip.

Hej hej!
A




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar