Antiklimax - eller kommunen säger sitt

Här en bild på killarna från igår. Jag vet, det är livsfarligt men det ÄLSKAR att hoppa i jordhögarna, hoppa och klänga. Jag låter dem självklart inte vara vid branten, där är det på tok för farligt. Men jäklar vad de har roligt i solen.

Igår skulle det stora avgörandet fällas, ja eller nej. Det blev nej. Den tunga posten var att tomten bedöms som farlig för barn. Det kan jag köpa men sen var det några punkter till. 

Ser ni svarta strecket? Ja såklart ni gör. Så mycket ska det sågas bort. Under alltså. För att ge en behagligare upplevelse av vårt hus från vägen 90 meter bort. Det lustiga med detta att jag på måndagen blev uppringd av en mycket trevlig kvinna som hette Susanne. Hon hade beundrat vår fasad och ville veta vad den var gjord av. Jag blev smickrad och sa åt henne varifrån den kom och att hon gärna får komma förbi senare på en fika. Så om du läser detta, gör det! Fika med oss, jag älskar sådant! För övrigt är vårt hus ett utflyktsställe för de omkring. Två personer har jag guidat inne och några till utanför. Den ene herren berättade att han byggde eget 1963 här och han har sett hur detta område utvecklats från att vara rena landsbygden till nu en ganska tätt bebyggd villaförort. Han både gillade och ogillade förändringen.

1) Huset ligger en enig för högt och för att åtgärda detta måste vi nu såga av en bit av panelen nertill. Huset får inte se så stort ut från vägen....Min kommentar här är, Åh fan! Så ett hus som alla redan vet var det ligger som bor på den här ön ska nu krympas genom att fylla på med jord mot huskroppen? Oj vad mycket mindre det blir. Men visst, jag åtgärdar. I detta fall är det så att markkillen (som kunde allt och var bäst i världen) inte följt ritningarna och den utstakning som kostat och tiotusentals kronor. Tough shit för oss. 

Därtill har inte snickarna följt ritningen på fasaden....Och då blir det fel. Jag måste säga att jag inte har kunnat kontrollera markmässigt och hyser stor tilltro till att folk gör så som man planerat. Jag får tänka om där.

Och från andra sidan. Elskåpet kommer då hamna för långt ner, det ska vara minst 90 cm....även detta är ett fel från snickarna men vi hoppas på att elektrikerna har överseende. Om ej får vi gräva ett hål där....

2)Vårt hemmasnickrade spisskydd fick ej godkänt. Det måste sitta fast. Efter att ha sonderat marknaden och hört mig för bland mina föräldravänner visar det sig att spisskydd som ej skruvats på plats sitter fast. Oron över att de två skydd (ja två för vi har såklart inte standardbredd här)ska vara obra stiger. Det kostade mig tusen kronor att beställa skydden också. Jag kommer sälja dem vidare senare alt hyra ut dem. Jag har under mina 19 år som mamma och med sex barns erfarenhet ännu ej skållat någon inkl. mig själv. Jag har heller aldrig sett ett behov av att barnsäkra spisen då min filosofi här är att inte vara längre bort från mina barn än att jag vet vad de pysslar med. 

Man funderar lite på varför det inte finns regler för hur alkohol förvaras i hemmen. För där har vi något som är potentiellt livsfarligt, för barn upp i 95-årsåldern. Enkronor är också väldigt farligt om en liten person hittar och sväljer, och våningssängar som någon liten klättrar upp i, sallad är livsfarligt för små barn om de skulle få i sig en större bit som sätter sig i halsen och inte löses upp spontant. För att inte tala om BALLONGER!!! De är ju i princip det farligaste som finns!!!! Man borde kanske leva lite mer japanskt? Noll prylar i hemmet och en rismatta att sova på som man sedan rullar ihop när man sovit klart? Inga fallhöjder där inte!

3) Tröskeln in till badrummet, det där vi hade velat ha en duschvägg (men som ej godkändes på planeringsstadiet för att en rullstol då inte kunde svänga runt där) är för hög. Den är tre centimeter och tydligen OMÖJLIG för en rullstolsbunden att ta sig över. Eller heter det rullstolsburen? KA hade tidigare sagt till oss att tre var OK men igår visade det sig att det var HELT fel. Två och en halv däremot är HELT OK! För oss innebär det att vi nu ska skaffa någon skiva att lägga på golvet som eliminerar den här risken att för evigt vara utan ett reningsbad. För mig öppnar sig nya möjligheter att snubbla på natten när jag ska upp på toa. Oväntade nivåskillnader på golvet är en livsfara för mig med min trasiga rygg.

Här något intressant. Vi har köpt en för dyr möbel till badrummet. Jag veeeet, onödigt men den var så fin. Igår skulle snickaren montera sista luckan. Den saknade gångjärn. Nu saknar den allt. Hur är det möjligt att man får så mycket felbeställningar och att saker saknas i förpackningarna. IKEA är bättre än så här faktiskt, och det till en tiondel av priset. Men jag bad försäljaren att klaga och be om kompensation. Det behöver vi nu. Så att udda får vara jämnt.

4)Grannens tomt. Den var tydligen också farlig. Den kommer nog vara det fram till midsommar iallafall och sedan vara en byggarbetsplats fram till jul. Men DET är tack och lov inte vårt problem. Det är grannens. De måste stängsla in sig och vi hade redan tänkt detsamma, jag är nämligen inte DUM I HUVUDET!

Så nu har jag fått ur mig detta. Det var fler saker som krånglade i veckan, el som inte var klar, värmegolv som inte fungerar och toalettknappar som försvann in i väggen när man tryckte på dem. Och då är det ännu bara onsdag....

Men nu släpper vi det. Den där boken jag ville skriva om hur jag förverkligar min HUSDRÖM, den har nu utvecklat sig till en veritabel tragedi eller katastrofhandbok. Och den boken kanske är ÄNNU viktigare att skriva? Hur du bygger nytt utan att ha ihjäl någon och tappa förståndet. Så ska den heta!

Avslutningsvis en bild på det tyg som ska bli gardin till E. Han har önskat sig ett undervattensrum och nu såg jag detta nyinkomna tyg på Åhléns! Super! Jag älskar deras tyger. Jag tror alla våra gardiner här hemma kommer därifrån. Här ska sys rullgardiner i 1700-talsstil! Men en bra sak hände igår, eller två. En supergullig röntgenläkare vid namn Lars ringde upp TRE gånger för att berätta om vad de funnit på mina två MR-undersökningar. Han var så trevlig att jag nästan glömde det tråkiga han förmedlade. Där ser man, trevlighet är en ovärderlig egenskap hos en läkare. Den andra roligheten var att värderingsmannen var väldigt imponerad av huset. Och hur glad blir man inte av det när man varit med och bestämt typ ALLT! Jag vet, arkitekten är inblandad men utan mig (och maken) inget hus, ingen tomt och ffa inget personligt hus.